det daggvåta
Det daggvåta nyklippta gräset ligger kvar från igår och doften är fantastisk.
Lite som att det osar glass över nejden. För jag tänkte faktiskt att vi kunde åka in till hamnen och ta en glass sen. En sån där mjukglass med sött strössel och chokladsmak. Vanilj skulle också funka, men helst choklad.
Vi hade glatt bejakat alla jonglörer, eldslukare och magiker i hopp om att ta del av ännu en stadskultur. Nattlivet hade vi lätt ägt sönder och samman. Mest för att vi aldrig brytt oss om andra än oss själva, en ack så underbar egenskap.
Med sånger om runaways och pärlor sjunger vi oss genom parken fram till scenen där Lasse snart ska dra av sina hits.
Jag vill stå där och trängas med publiken. Jag vill få ryggdunkar och solbränna. Jag vill att folk spiller öl på mina skor. Jag vill tappa greppet om din hand och stressat finna den igen samtidigt som det sjungs att det inte finns några korståg vi vill gå. När fyrverkerierna går av stapeln och bränner sönder himmeln vill jag se eldens reflektion i dina ögon.
Att stapla hem mot hotellet och gå förbi bryggan vi en gång dök från hade varit fint. Ett minne för livet. Ett stillsamt foto med månen i förgrund enbart för att jävlas med normer. Det finns så mycket.
Men jag ska sluta fantisera nu.
Det daggvåta nyklippta gräset från igår doftar allt för gott för att tänkas bort.