Kattörat och dess vandring.
Du hade kattöron på din profilbild så jag klickade inte. Eller jo det gjorde jag. Visst fan gjorde jag det. Nyfikenheten växer alltid när det kommer in nytt folk i ens liv. Du är inte ens en del av mitt liv, men du gled förbi i flödet så nån gemensam bekant har vi nog. På första sidan ser man alla dina byten av profilbild och egentligen är det ju en och samma bild. Du har bara valt olika filter varje gång. Men för länge sen, då hade du en annan bild. En bild utan nåt som helst filter. Måste erkänna att jag inte tyckte om vad jag såg, så jag klickade mig bort från din profil. Jag la inte ens ditt namn på minnet. Men det är nog bra, för vi känner inte varann.
Men hittar jag tillbaka så kanske jag slänger iväg ett meddelande till dig. Med största sannolikhet gör jag inte det. Men jag vet ju inte med säkerhet. Kattöron du vet…
Stället jag skriver denna text på påstår att kattöron inte är ett korrekt och riktigt ord så jag googlade lite snabbt och kom fram till att det är det visst. Det visste jag sen innan. I det svenska språket har vi alltid möjligheten att sätta ihop ord. Det kallas för sammansatta ord. I engelskan är det tvärtom, särskriv så mycket du kan.
Det är väl så de flesta av oss lever nu för tiden. Vi tvivlar på minsta lilla kunskap. Jag menar, google är inte långt bort och google vet bäst. Likadant om vi testar att räkna ihop två tal. Jag vet att 98 plus 48 är 146. Men visst är det lite smidigare att kolla google eller din miniräknare på mobilen?
Det är så mycket vi med säkerhet vet som vi tummar på, för att vi är lite osäkra. Som hela det här inlägget egentligen. Jag var ute och tog en skön promenad i solskenet i förmiddags och hade värsta idén om vad jag skulle skriva om ikväll (läs: nu) men det försvann. Jag klickade mig runt på nätet i hopp om att finna inspiration till vad som helst då mitt bloggande inte hålls vid samma liv som jag en gång önskat. Strax under en halvtimme tog det innan jag la ner klickande och av rutin hamnade på facebook och scrollade genom flödet.
En vän har precis blivit pappa såg jag, stort grattis! En som hade kommenterat nämnda väns uppdatering hade ett coolt efternamn. Det blev ett klick.
På denna människas sida fanns där diverse uppdateringar och under en av dessa fann jag en bild där människan som porträtterades bar kattöron. Och så kom detta inlägg till liv.
Eller om allt det här kanske är en ofrivillig lögn, kanske hittade jag kattdamen i den delen av flödet som innehåller personer du kanske känner?
Jag minns inte. Det känns inte värt att ta reda på heller. En rätt så onödig grej. Kanske rentav elak grej. Det där jag skrev om att jag inte tyckte om vad jag såg. Var det elakt? Var det ärligt?
Jag får ju tycka precis vad jag vill. Men jag kanske inte alltid bör yttra mina tankar högt. Kan det ligga nåt i det? Jag tycker en sjukt massa saker. Jag tycker om en del folk, en del andra tycker jag inte om. De sistnämnda umgås jag inte med alls så det är lugnt. Er jag tycker om försöker jag umgås med så gott det går. Men det är inte alltid det går.
Det är rätt skönt att bara göra ingenting faktiskt. Lite för skönt ibland.
Senaste tiden har jag försökt bättra på mina fysiska aktiviteter och det är också sånt som funkar rätt bra ensamt. Jag avskyr er som simmar jämte varann när det är motionssim för att ni har nåt viktigt att prata om. Prata efter ni tränat då, här ska simmas.
Avsky är visserligen ett tämligen starkt ord att använda, då jag i mångt och mycket inte känner er jag simmar förbi. Jag vill passa på att be om ursäkt, jag avskyr inte er. Bara ert beteende.
Likadant med dessa människor som prompt tror att SD skulle vara bra för Sveriges fortsatta utveckling. Bara det faktum att över 17% av de röstberättigade röstade på dem visar ju att skolan överlag samt kritiskt tänkande bland vuxna är på rekordlåg nivå. Återigen, jag avskyr inte er som människor, bara era absurda tankar.
Tanken var att jag för nån timme sen skulle fräsa tre sorters lök innan jag skulle steka ihop det med köttfärsen som jag stekte. Det skulle bli nåt jag hade velat kalla för baconrulle. Så blev det inte.
Rullen blev nåt kladd. Gott kladd, men ingen rulle. Och så blev det bara två sorters lök, den tredje hamnade i kastrullen där jag kokade lite grönt. För sånt är tydligen nyttigt. Morötter (inte gröna…) är ju faktiskt gott.
Från det ena till det tredje, eller sjunde beroende på hur man räknar, så tänkte jag avsluta skrivandet nu. Alldeles strax.
Helgen som kommer drar jag iväg med jobbet på julkonsert i Jönköping bara för att dagen efter gå ut och äta i Värnamo, återigen med kollegor. Sen blir det en helg utan umgänge med dessa kollegor innan jag helgen därefter åter komma träffa dem. Då blir det mat, troligen nåt spektakel och lite fylla. Frågan är vi kan toppa förra årets händelser? Julborden med jobbet tenderar ju att bringa fram en del som inte kommer fram under betald arbetstid.
Nehe, nu ska jag snart publicera detta inlägg innan jag går ner för trappan för att belägra min tv och ett tv-spel. Ett spel där jag ska fånga monster.
Kanske hittar jag ännu en Pikachu?
För Pikachus öron liknar väl kattöron…?