Nintendo tillbaka?
Tjo!
Jag var tre år gammal när jag fick mitt första TV-spel, ett så kallat Super Nintendo. Mamma hyrde det från en affär för att sedan köpa loss det året efteråt, om jag minns rätt. Med andra ord var jag rätt ung när jag föll för allas vår favoritrörmokare Mario. Super Mario.
Första spelet jag hade var Super Mario World, ett spel jag än idag anser vara ett av världens absolut bästa plattformspel. Konsolen hade överlag några av de bästa titlarna genom tiderna, det har varit sjukt svårslaget.
Och genom åren har jag ägt i princip ett exemplar av alla Nintendos konsoler, förutom Game Boy och Virtual Boy.
Game Boy-spel spelade jag visserligen genom ett tillbehör till både Nintendo 64 samt deras GameCube, så det fanns aldrig nåt behov av ett sådant.
Virtual Boy däremot hade jag inte en aning om vad det var förrän 10-12 år sen. Mycket för att det aldrig släpptes i Europa.
För er som har mindre koll än mig så kan man väl säga att Virtual Boy är en föregångare till alla dagens VR-glasögon. Nintendo ville att man skulle uppleva spelet på det sättet redan i mitten av 90-talet, men grafiken på den tiden var inte så hemskt bra. Kanske därför det var lite av en flopp? Det visar dock att Nintendo var beredda att testa nya grejer och kanske till och med att revolutionera spelvärlden i tidigt skede.
Och att revolutionera är nåt de gjort sedan dess.
Till Super Nintendo la de till så kallade axelknappar på handkontrollen (L & R-knappar) som numera är standard.
Nintendo 64’s handkontroll var den första som hade både joystick och skakfunktioner (i och med Rumble Pack) och även det anses vara standard idag.
Till GameCube fanns tanken att släppa en skärm som gjorde konsolen ”bärbar” samt att spelen var i 3D (typ som nya biofilmer idag, fast utan speciella glasögon) men skärmen i sig ansågs vara för dyr att tillverka så det slopades. Dock finns det nån variant av spelet Luigi’s Manison där denna 3D-skärm kan användas.
Nintendo Wii. Det var väl här de började testa helt nya grejer, mest tack vara den rörelsekänsliga handkontrollen som i sin tur var rena braksuccén. Idén anammades både av Sony och av Microsoft till deras respektive konsoler med varierande resultat. Dock fanns det ingen tanke på att förbättra grafiken då Nintendo alltid känt att spelkänslan är det viktigaste. Men folk är ju rätt kräsna, grafiken SKA vara bäst.
Det rättade Nintendo till med sin nästa konsol, Nintendo Wii U. Även här har kontrollen fått en uppgradering då det mitt i kontrollen finns en jäkla skärm. Funkar jättebra till en del multiplayer-spel då en kan spela på TV’n och en rakt i handkontrollen, men så mycket mer gav inte den konsolen tycker jag inte. Förutom det bästa Mario Kart som någonsin släppts.
Efter 64’an har de sålt lite sämre för varje konsol med undantag av Wii som snabbt gick förbi många andra konsoler i försäljningssiffror. Det kan vara för att Wii är den bästa festvänliga och familjevänliga konsolen, med rätt många simpla festspel. Inte så många hardcore spel.
Varför tror jag då att trenden kommer vända nu?
Jo, för att Nintendo för första gången sen GameCube (2001, 16 år sedan!) släpper en renodlad konsol till TV. Man kan, om man vill, plocka upp konsolen som heter Nintendo Switch och använda den som bärbar, men själv tvivlar jag på att jag kommer använda mig av den funktionen. Möjligtvis om framtida flickvän vill se på TV och jag tvunget måste spela samtidigt…
Men annars, en renodlad TV-spelskonsol med en helt vanlig handkontroll från Nintendo med alla grafiska krav som numera krävs av oss spelare. Det kan inte bli annat än succé! Ja, handkontrollen har rörelsedetektorer, kamera och dylikt, men det är inget man måste använda sig av. Man har ingen skärm mitt i handkontrollen som gör den otymplig och i vägen. En handkontroll åt rätt håll! Och om man vill kan man plocka isär en handkontroll och använda den som två kontroller. Om man nu känner för det.
Men det är ju inte bara konsolen i sig som behöver vara bra. Spelen måste också det!
Som det nya Zelda. Inte sedan det första spelet släpptes i 86 har spelvärlden varit öppen från början. Man har rutats in och blivit ledd till platser, men inför nya spelet Breath of the Wild har man rört om i grytan och av vad diverse trailers har visat så kommer det bli det största och bästa Zelda-äventyret hittills.
Nya Mario. Senast Mario vandrade i en öppen värld var till Super Mario Sunshine till GameCube 2002 och sedan dess har det blivit olika nytolkningar av Super Mario Bros till NES. Med det menar jag att man går från bana till bana enbart för att klara banan. Visserligen var de båda Mario Galaxy spelen i 3D, men det var ingen öppen värld. Även där var det att gå från bana till bana för att klara just den banan. Men nu verkar de ha gått tillbaka till det som gjorde Mario 64 så sjukt bra, en öppen värld! Visserligen finns det olika banor här med, men varje bana har många fler uppdrag att klara av. Det är inte bara att gå från A till B, utan att även besöka både C, D och E. Till exempel. Och så tar Mario steget ut i verkligenheten, bland människor och bilar i nya New Donk City.
FIFA och NHL kommer att komma till Switch! Inte för att jag bryr mig ett dugg om dessa spel, men att tillverkarna äntligen väljer att åter släppa dessa till Nintendo verkar ju som att även de tror på konsolen. Bethseda har aldrig någonsin släppt spel till Nintendo men väljer att släppa Skyrim på Switch! Visserligen ett redan existerande spel, men det kommer ju alltid komma nya. Alltid en början.
Det enda önskemålet jag har i dagsläget är att Rare, som ägs av Microsoft, kommer släppa spel till Switch. Jag tror tyvärr inte att det kommer hända, men eftersom det är Rare som äger karaktären Banjo-Kazooie så hoppas jag innerligt på det. En karaktär som föddes 97 (20 år sedan) i spelet Diddy Kong Racing och då till Nintendo 64. Det betyder att Banjo fyller 21 nästa år och då vore det ju fantastiskt om han (och lilla fågeln Kazooie) gjorde comeback på Nintendo i samband med den åldern man får börja supa i USA. Det behöver inte ens vara i ett eget spel (det tror jag inte kommer hända) men till exempel som hemlig karaktär i Smash Bros Switch eller vad det nu kommer heta. För det kommer komma ett Smash Bros till. De kan inte släppa en konsol och inte släppa ett Smash. Till de tidigare Smash-spelen har det lånats karaktärer från andra utvecklare och andra spel, så varför inte Banjo? Sonic, Solid Snake och Cloud är bara några. Sony gjorde ett försök att göra en egen version av Smash döpt till Playstation All-Stars Battle Royale. Vet inte hur bra det gick.
Så det jag vill är att Rare gör fler spel till Nintendo, de hade sin storhetstid när Nintendos senaste maskin hette Nintendo 64. Rare släppte Golden Eye och många vet vad det spelet gjorde för FPS-genren. Den hade inte sett ut som den gör idag om det inte hade varit för Golden Eye (finns ju en anledning att Eurocom och Activision, dåvarande licenshavare för Bond, släppte ännu ett Golden Eye 13 år efter Rares megahit till N64).
För att avsluta.
Jag VILL att Nintendo ska hitta tillbaka till där de en gång var. Jag hoppas verkligen att trenden vänder, mest för att Nintendo varit mig kärt i snart 25 år. Dock tror jag att mångfalden människor fortfarande sätter en barnstämpel på Nintendo eftersom deras spel överlag är simpla att förstå och simpla att spela. Men jag hoppas att de än en gång når toppen.
Mario var min hjälte när jag var tre år gammal och Mario är fortfarande min hjälte nu när jag om en vecka blir 28 år gammal. Sätt vilken etikett på det du vill.
Att börja skriva om Nintendo för att sedan gå vidare till Rare var inte min tanke, men det blir sällan så när jag skriver. Det börjar på ett sätt sen hittar jag nån stig och viker av. Det jag vet är att många av de som jobbade på Rare på 90-talet (då de bland annat gjorde både Donkey Kong Country samt Banjo Kazooie för Nintendos räkning) idag arbetar på ett annat företag och där utvecklar ett spel vid namn Yooka-Laylee, en spirituell fortsättning på Banjo-Kazooie. Ett spel som skulle släppts på alla plattformar förutom Wii U, men som nu tack vare Switch även kommer till Nintendo! Om Rare kunde göra en spirituell fortsättning på Golden Eye (eftersom de inte hade licens att använda Bond mer) vid namn Perfect Dark, och det blev succé så hoppas jag att Yooka-Laylee blir det ”Banjo”-spel vi alltid önskat oss.
Tack och adjö.