När guld och gröna skogar visar sig vara kullersten och brännässlor
Jag har en regel jag försöker följa när jag skriver låtar. Så mycket handling som möjligt på så få ord som möjligt. Hittills tycker jag att jag följt det ganska bra.
Att låtskrivandet dessutom tjänar ett terapeutiskt syfte är bara ett stort plus i kanten.
Du kan stirra dig blind på din egen gräsmatta allt för länge. Men en dag kanske du märker de gulnande stråna och känner att det är dags att ge sig av. Kanske dra till ett nytt kvarter. Men inbilla dig då att du vid ankomst märker att här finns fan inte ens en gräsmatta.
Det är väl lite sådana tankar som går i skallen denna måndag. En måndag som för övrigt gav mig mina efterlängtade biljetter till Metallicas spelning med San Fransiscos symfoniorkester nästa vecka. På andra sidan Atlanten. I Trump-land.
Det kommer bli fett.
Nej för att skippa skenandet så var väl det senaste påhittet i mitt liv långt ifrån mitt bästa påhitt. Men konceptet misstag är väl myntat för att de skall begås? Enda sättet att på riktigt lära sig är väl att testa sig fram. Så jag kommer bara ta med mig det positiva, det att jag försökt kliva vidare. Det var inte bara att jag tog sats, jag lyckades även sprinta en stund. Men hindret var för stort så jag backar lite och laddar om för nya tag. Så på ett sätt kanske det faktiskt var mitt bästa påhitt...?
Jag ser en liten strimma ljus och väljer att ha tunnelseende mot ljuset.
Värnamodagarna bjöd på fest i dagar samt vänner och kollegor i stora lass. Har sällan haft en så varierad vecka som denna och jag ser bara på det med positiva ögon, allt annat vore dumt.
Snart är det morgon och då återgår jag till gamla rutiner, men med nytänd låga. Resa till Göteborg, härliga tillrop, julbord, glada miner, skratt och massa trötta morgnar.
Nu kör vi igen!