2020, vad hände?
Hej.
Hur i hela friden ska vi summera ett år som detta?
Jag menar inte att vi som ett kollektiv ska summera nånting alls, men var för sig. Hur gör vi?
Jag börjar med att dra mig tillbaka ett år, till natten då jag begav mig från stadens oxtorg ner mot centrum för att se fina fyrverkerier som olagligt sköts upp där. Jag har inget bevis på att det var olagligt, men det rimmar rätt bra.
Benen förde mig vidare mot ett rökfyllt Apladalen och där tänkte jag att 2020 ska fan-i-mig bli ett bra år. Vikten skulle rasa, skrivandet skulle flöda, låtarna skulle bli fler, konserterna bättre. De vanliga drömmarna ni vet.
Inte ens en vecka in i januari stod i princip hela Australien i brand. Världen såg på genom vad jag tror mig vara tårfyllda ögon men vägrade ändå inse att klimatkrisen är på riktigt. Fakta biter tyvärr inte på folk än, jag hoppas 2021 ändrar på det.
Lite senare så svämmade min del av världen över, jag la upp ett blogginlägg med massa foton på vatten. Klicka här.
Nån gång här fick jag för mig att göra en uppvärmning inför sommarens alla konserter så jag köpte en biljett till Melissa Horns konsert i Borås en dag efter jobbet och åkte dit. Tror det var en onsdag. Det var en bra spelning, är glad att jag åkte dit. Resten av konserterna sköts fram minst ett år.
Behöver jag ens nämna Corona?
Jag vet.
Du vet.
Alla vet…
I mars kom permitteringen. Att bli arbetsbefriad med lön. Det låter härligt men redan andra veckan tröttnade jag på att inte ha något att göra, så jag och en kompis (som också var permitterad) startade en podcast om TV-spel och andra drömmar som vi kallar för Speldagboken. Sen var jag visserligen bara permitterad i två veckor, men podden hänger kvar fortfarande.
Nån gång runt vad jag tror är tredje avsnittet födde jag en idé till en andra podd, Att leva vidare, som kommer se dagens ljus under 2021.
Frågan är om det har hänt nåt mer värt att nämnas i år?
Jag vill inte påstå att 2020 enbart varit ett piss-år. Men på det personliga planet är det långt ifrån mitt bästa år. Planen var att gå ner 20 kilo under årets lopp, det rimmade rätt väl med just 2020. När midsommar stod runt hörnet hade jag gått ner över hälften och det såg fan bra ut, men jag tror jag kom det närmaste jag nånsin kommit en depression då. Jag är väl helt fel person att kasta diagnoser runt mig, men så dåligt har jag inte mått innan. Ledsen har jag varit, men då fanns det en anledning och då kunde jag ordna tankarna på ett sätt som inte gick nu.
Hur som haver, efter semestern hade de 10 kilona kommit tillbaka och i skrivande stund har jag totalt gått ner 5 kilo i år. Så det går åt rätt håll, jag siktar på att gå ner 15 kg till innan 2021 är över.
Jag åkte på en andra konsert i år! Det var såklart en corona-anpassad spelning och det var underbart att höra livemusik igen. Att det var Moa Lingell som stod för showen gjorde bara att söndagen glänste ännu mer.
Goda vänner har satt avkommor till världen och deras glädje är oerhört smittsam. Det är nåt av det bästa som finns, folk omkring en som inte sprider annat än glädje.
Jag väljer att avsluta när jag ändå skriver om det lyckliga med året. Jag är glad att jag inte blivit av med mitt jobb, att ingen jag känner har gått bort på grund av Covid och att vi inom kort kommer kunna ses ”som vanligt” igen.
Det är det som för mig framåt.
Vad för dig framåt?