Molnen Brinner

Hur sammanfattar man ett helt år med några få rader? Jag vet inte.

Men absolut, jag ska försöka. Å andra sidan så får vi nog byta definition på ordet få i föregående fråga. Möjligtvis att jag kan sammanfatta året med många rader. Men inte med få.

Förra årets nyårslöfte om att skriva mer föll rätt platt. Antalet publicerade blogginlägg kan räknas på två händer, antalet färdigskrivna låtar på en och antalet ord i den där boken jag lovade mig själva att skriva är noll. Så nej, författarmässigt har jag inte varit så produktiv. Dock är det lilla jag skrivit så mycket bättre än det jag skrivit tidigare, så jag är ändå nöjd. Kvalité över kvantitet.

I en av mina texter finns ordet benskörhet med och det hade jag inte trott jag skulle använda mig av i en låttext, men sånt vet man aldrig. Den låten är dock inte klar, lite ska ju hända 2018 också.

Året började med två konserter, Green Day i Malmö och Metallica i Köpenhamn. Det var awesome, två av världens absolut bästa liveband på mindre än en vecka. Gott sällskap och bra musik, det är livet det. God öl och bra stämning, leenden och kärlek, melodier och gallskrik. Bra start på året.

Nästa häftiga grej var nog det att jag åkte och träffade en herre jag inte träffat sen vi gick ihop i första klass. Året var då 1997. Med andra ord, senast vi sågs var vi 8 och nu var vi 28. Vad hände där liksom? Det bjöds på god mat och trevliga samtal.

På våren nån gång drog trummisen jag spelat med sen urminnes tider ihop ett litet band till ett projekt, vi skulle spela på en fest under sommaren. Det var askul att spela där! Första giget jag haft med komplett band på ungefär sex år. Blev en hel del fel uppe på scen, men sånt hörde inte publiken. Det är mer sånt som inbitna musiker lägger märke till och stör sig på. Som det faktum att jag spelade versen i en låt samtidigt som basisten spelade refrängen samtidigt som sologitarristen spelade ett solo som enbart gick i e-dur. Det var spännande. Jag menar, hur i helvete misslyckas man med AC/DC? Ett band vars kompletta diskografi kan spelas genom att kunna fem ackord… Men det var kul!

Det utannonserades en tävling på jobbet, för oss på lagret. Alla skulle komma med förslag och idéer på hur man skulle kunna göra så att arbetet kunde flyta på bättre och säkerställas mer. Planen var nog att alla skulle tänka till lite och lämna in en textrad eller två. Själv lämnade jag in 8 A4. Men hallå, överambitiöst!? Nja, får jag en uppgift som handlar om att skriva och jag får en månad på mig, tro fan jag kommer utnyttja den tiden då. Det gäller inte bara att komma med ett bra förslag, en bra lösning på ett problem, man måste skriva det på rätt sätt och använda rätt ord på rätt ställe. Det slutade ju med att jag vann tävlingen så jag ser det mer som mitt första betalda författarjobb, med diplom och allt. Härligt!

ICA fyllde 100 år. Det har ingenting med mig att göra, men eftersom alla ICA-butiker i landet bjöd på tårta den dagen så hade jag en tårtturné. Jag besökte tre olika ICA-butiker och åt tre olika tårtor. Det var gott. Lätt värt det.

Jag fick ÄNTLIGEN se Linkin Park i år. Ett band jag lyssnat på sen långt innan jag visste vad både Metallica och Winnerbäck var. Synd bara att sångaren Chester tog sitt liv tre veckor senare. Kändisar som lämnar jordlivet, det har nog aldrig berört mig emotionellt. Men med Chester så blev det så. Det var jobbigt att läsa nyheterna, jag satt där med gråten i halsen. Det var jobbigt.

Begravning i Norge. Vackert men ack så ledsamt.

Strax efter det blev jag påkörd. Inte jag, men min bil. Och jag befann mig i bilen. Det var billigare att skrota bilen och köpa ny så då blev det ny bil, den orangea flamman!

Årets kändiscrush blev än en gång Emma Watson. Vilken fantastisk kvinna!

Jag har fått för mig att än en gång bli nyttigare, träna mer och äta bättre. Just idag ligger jag och balanserar på mellan fem och åtta kilo som försvunnit. Mer ska det bli! Ett av årets nyårslöften är att jag under 2018 ska simma minst 15 mil. Kanske ingen jättegrej men jag behöver börja nånstans.

Så överlag har det varit ett väldigt bra år. Visst, en del tråkiga händelser, men förutom de få som står här ovan känns det inte värt att nämna dem. Men det brast till slut, bägaren av tråkigheter rann över. Det jag gjorde då var att boka in en helg i en annan del av landet, komplett med hotell och härligt sällskap och självklart min terapeut gitarren. Den helgen gav liv till en låt, den låt jag tagit kortast tid på mig att skriva. Kanske för att jag faktiskt satt koncentrerad i timmar?

Hur bra eller dåligt du än mår så skulle jag verkligen rekommendera att ta en helg enbart för dig själv nånstans. Det spelar väl ingen större roll var, bara du inte är hemma. Kom bort, kom iväg. Unna dig egentid, det är så viktigt.

2018. Året jag fyller 29. I skrivande stund är det exakt en månad kvar tills den söndagen. Kul att fylla år en söndag.

I skrivande stund lyssnar jag på en låt där Emma Watson är med och sjunger. Jag tar nog och lyssnar på den igen.

Klockan är 01:17 just nu och väckarklockan ringer 04:30. Spännande. Men med hela två arbetsdagar kvar av året så känns det inte så jobbigt. Imorgon blir det julklappsutdelning på jobbet och undertecknad har lite insiderinfo om vad det är. Inte så konstigt då jag var med och valde ut presenten, men det behöver jag ju inte skriva här.

2018 ska jag än en gång se Metallica. Jag ska se Winnerbäck två gånger (har biljett till en tredje spelning, men kan nog inte gå…) och så ska jag se Guns n Roses! Foo Fighters och Ed Sheeran har jag också biljetter till, och mer kommer det bli.

Den där boken jag velat skriva i tio års tid, jag kanske börjar på den.

De där låtarna som legat ett tag, jag kanske dammar av dem och gör nåt av dem.

Jag kanske lär mig hur Cubase funkar och spelar in nåt med bättre kvalité än vad min kamera fixar.

Men innan dess har vi fortfarande en vecka kvar av 2017 och då ska jag bland annat till Norge och fira jul. Sen snabbt hem och leka lite hemma innan det nya året skall skålas in. Frågan är vart man skall skåla in det nånstans?