femton sekel senare... "öh, va?"

Om man nu ska se sig själv i spegeln, varför gör man inget åt det man ser? Frusna blickar och kalla kårar som bara tränger ner mer och mer. Ett ryck i ögat gör att man hoppar till och återvänder till en vardaglig dag. Men innerst inne vill man bara stå och drömma bort sig till de omvändas land. Nästan allt är tvärtom för höger blir vänster, men uppåt blir knappast ner. Undrar om känslor också svänger om så som vädersträck. Det hade väl varit den enda anledningen till att hoppa in i speglarnas förtrollade värld?

vissa tårar är inte värda att fälla