Några brann och några försvann.
Australien brann upp och småland blev en sjö. Allt blåste bort och fram ur intet kom ett virus. Det är väl en ganska bra sammanfattning av årets första månader?
Permitterad och uttråkad. Kan inte påstå att jag träffar mindre folk än vanligt då jag vanligtvis är rätt dålig på att just träffa folk. Det blir mer promenader än vanligt och i simhallen finns knappt en levande själ. Så är väl min vardag nu. Hur är din?
Nu i veckan har jag till exempel femton schemalagda timmar på jobbet istället för det normala fyrtio.
Permitterad och uttråkad, efter bara en vecka.
Jag vet att jag tyckte det var jobbigt när vi hade nån variant av kris 2009. Det hade med finans att göra. Då hade jag ett vikariat istället för fast anställning och vi fick mindre att göra på jobbet. Visserligen bodde jag hemma hos mamma men det hade blivit väldigt tråkigt om jag blivit av med jobbet. Tänker jag tillbaka på det så minns jag det rätt väl. Jag minns speciellt ett möte där de hade valt att minska på inköpta produkter, vilken gjorde att en och samma pall som anlände till jobbet kunde ha både en och två olika produkter. Ibland ännu mer. Varför det minnet nu sticker ut...
Personliga kriser har jag också haft sedan dess. Många omnämnda både en, två och sju gånger bland alla dessa inlägg. Jag minns de allihop.
För att komma nånstans med hela det här schabraket så blev jag lite full i skratt häromdagen då inte bara en utan flera av min bekanta valde att skriva en lång checklista om Corona på Facebook av den simpla anledningen att minnas det. Kommer du inte komma ihåg det annars? Måste det dyka upp i din feed varje år på sociala medier för att du ska minnas? Må så vara, själv kommer jag nog minnas det ändå.
I skrivande stund är det 12:e april så om två dygn kommer det vara årsdagen då Titanic sjönk. Tror ni överlevarna där hade glömt bort dagen om de levt idag och inte fått upp det i nån feed? Ja, kanske. Vad vet jag.
Å andra sidan, försök se mina inlägg utan att gnälla. Första gnället får ett Kinderägg!